Om palliativ vård på forskningsdagen

Forskningsfältet palliativ vård handlar om vård i samband med livsbegränsande och progredierande sjukdom, men i svenska policydokument fokuseras på livets slutskede och döendet. Allt fler människor dör efter att under lång tid haft sjukdom i kombination med sviktande hälsa och avtagande funktionell förmåga. Detta gör att det idag i allt större utsträckning kan vara möjligt och relevant att vården får en orientering med palliativ inriktning jämsides med behandling av sjukdom, rehabilitering och andra insatser. Argument för tidig integrerad palliativ vård förs därför fram internationellt. Även om det finns flera positiva resultat till stöd för detta så är forskningsunderlaget begränsat.

Palliativt inriktad vård riktar in sig på lindring av symtom och obehag samt vård och stöd för att möjliggöra välbefinnande, värdighet och livskvalitet. Svensk data visar dock att långt ifrån alla får tillräcklig lindrande vård den sista tiden i livet och att enbart varannan person haft dokumenterat samtal om sin prognos med obotlig sjukdom. Betydligt fler skulle troligen ha nytta av palliativt inriktad vård en längre tidsperiod före dödsfallet jämfört med vad som sker idag. På forskningsdagen hölls ett seminarium med forskare från institutionen för vårdvetenskap och hälsa där denna problematik belystes utifrån några aktuella svenska studier.

Docent Ingela Henoch berättade om förekomst och besvärsgrad av symtom hos patienter som vårdas på sjukhus. Enligt forskargruppens studier finns det skillnader i symtom mellan patienter med och utan palliativa vårdbehov, men överlag skattar patienter med somatiska diagnoser som vårdas på sjukhus sitt obehag av symtom förvånansvärt högt utan att det finns något skrivet om deras symtom i patientjournalen. Ingela Henoch betonade vikten av att patienter får ett samtal om inriktningen på och målsättningen med vården, för att både klargöra om och möjliggöra att patienten förstår prognosen och ska kunna göra val om hur denne vill leva sista delen av sitt liv. Då kan också en vårdplan som förbereder för den sista tiden i livet och döendet tas fram. Studien visade även intressanta resultat om att kvinnor skattat smärta och andra symtom högre än män för att det skulle dokumenteras i patientjournalen. Läs gärna mer om denna studie i Akademiliv

Susanna Böling, doktorand vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, betonade i sin del av seminariet också att palliativ vård är mer än bara den allra sista tiden. Aktiv behandling och palliativ vård kan bedrivas parallellt i olika grad och bidra till att människor kan få en så hög grad av välbefinnande som möjligt. Hon berättade vidare om konsultverksamhet av specialiserade palliativa team och hur de kan utformas på sjukhus.

Ett nytt bedömningsverktyg för identifiering av patienter med behov av palliativa insatser har tagits fram i Skottland. Maria Arnby, utvecklingssjuksköterska vid Palliativt centrum, berättade om hur hon arbetar med att översätta och utveckla verktyget för användning inom svensk sjukvård.

HOPP - hjärtsjukvård och palliativa programmet är en interventionsstudie som bygger på en personcentrerad integrerad palliativ vårdmodell i hemmiljön för svårt hjärtsjuka. Docent Margareta Brännström redogjorde för positiva utfall av denna vårdmodell som bland annat stärkte patienternas känsla av lugn, trygghet och livskvalitet. Studier visade också att patienterna vårdats färre dagar på sjukhus, behövt åka ambulans till sjukhus färre gånger och att den testade vårdmodellen innebar hälsoekonomisk vinst jämfört med sedvanlig vård för personer med svår hjärtsvikt.

Slutligen lyfte professor Joakim Öhlén fram Frankrike som ett föregångsland som i nya i policydokument inkluderar betydelsen av att tidigt integrera ett palliativt förhållningssätt. Men han betonade också att mer forskningsresultat behövs.