Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Europeiska minimikrav på patientdelaktighet i personcentrerad vård snart verklighet

Nyhet: 2019-07-03

Sara Sim talarArbetet med en europeisk standard för personcentrerad vård är ett svensk initiativ från GPCC vid Göteborgs universitet. Även om Sverige ligger i topp gällande medicinska utfall så ligger Sverige väldigt lågt i jämförelse mot andra länder gällande patienters upplevelser av patientdelaktighet. En svensk paradox som stod i fokus vid GPCCs och Svenska institutet för standarders seminarium under årets Almedalsvecka i Visby.

 

– Vi har ett av världens bästa och mest kostnadseffektiva hälsovårdssystem, men vi ligger i botten när det gäller patientdelaktigheten, konstaterar Axel Wolf när han inleder det välbesökta seminariet i Almedalen.

Axel Wolf är docent i vårdvetenskap vid Sahlgrenska akademin, verksam vid Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, GPCC, och ordförande i den europeiska kommittén för den nya standarden. Den svenska kommittén leds av Karl Swedberg, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin och också verksam vid GPCC.

För den som värnar patientdelaktighet i Sverige är senaste internationella jämförelserapporten från statliga Vårdanalys ingen munter läsning. Sverige får riktigt dåliga resultat på tillgänglighet, information, delaktighet och samordning i vården jämfört med flertalet övriga undersökta länder: Australien, Frankrike, Kanada, Nya Zeeland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA. I en annan rapport härom året, Lag utan genomslag, slår Vårdanalys fast att patientlagens krav på delaktighet i vården inte uppfylls.

Samtidigt pågår nu ett intensivt arbete med den Europastandard som initierats av GPCC. Till och med den 13 augusti tar Svenska institutet för standarder, Sis, emot synpunkter på utformningen av standarden, även från allmänheten. I oktober hålls ett europeiskt möte i Lissabon för att jobba vidare med de inkomna kommentarer, och sedan väntas standarden gå till den finala europeiska omröstningen under 2020.

Sarah Sim arbetar på Sis med standardisering inom vård och omsorg, och är sekreterare i den europeiska kommittén. Till skillnad från en tvingande lag bygger en standard på frivillighet, öppenhet, konsensus och en stark styrning av de intressenter som berörs, förklarar hon under seminariet.

– Det handlar om att hitta gemensamma lösningar på återkommande problem eller utmaningar, exempelvis inom patientsäkerhet. En standard tas fram gemensamt av alla som berörs, i det här fallet även patienter, och ska ange minimikrav. Syftet är att skapa enhetliga rutiner, undvika missförstånd och upprätthålla kvalitet och säkerhet. Generellt är standarder frivilliga, men man kan exempelvis hänvisa till dem i upphandlingar, säger Sara Sim.

All vård, inklusive tandvård, omfattas. Dock inte renodlade omsorgstjänster, även om standarden kan, och kanske till och med bör användas för vägledning inom omsorgstjänster. Standarden ska vara operativ, underlätta partnerskapet mellan patient och personal, men också användas strategiskt så att patientdelaktgheten alltid finns med vid till exempel förbättringsarbeten, utvecklingsarbeten och styrgrupper.

Partnerskap, dokumentation, patientdelaktighet och organisation står i fokus. För att leva upp till standarden krävs att det ges tid för patienten att dela sin berättelse med personalen, att det skapas tydliga procedurer kring dokumentation och kvalitetssäkring, och så vidare. Även fallberättelser kommer att finnas med.

Sara Maripuu, fysioterapeut och verksam vid hälso- och sjukvårdens ledningssekretariat i Region Kronoberg, arbetar med standarden, som medlem i den svenska kommittén. Under seminariet reflekterar hon över rubriken: Kan vi standardisera patientdelaktighet?

– Frågan bottnar i att det här handlar om lite mjukare värden. Man frågar sig om det verkligen går att formellt sätta ner dem i en standard och struktur på det här sättet. Men desto viktigare, tänker jag, att detta görs för att det verkligen ska bli en viktig del i alla våra processer i vården. Till exempel ska vi i regionen nu bygga ett nytt sjukhus i Växjö. Där tänker vi ha med standarden redan i byggnadsplaneringen.

Även Sara Maripuu menar att delaktigheten är långt ifrån självklar, och att det ibland blir tvärtom i mötet mellan patient och vårdpersonal.

– Problemet med bemötandefrågan är att man kan köra över vem som helst med ett leende, inte så att jag är otrevlig men jag efterfrågar inte patientens deltagande.

Elisabeth Wallenius, ordförande för samarbetsorganisationen Funktionsrätt Sverige och medlem i den svenska kommittén, lyfter frågan om att allt fler överlever svåra akuta tillstånd, men att de sedan inte alltid kan påverka sin vårdsituation.

– Vården är superduktig på att göra effektiva akuta insatser så att vi överlever, men sedan då? Förr försvann de här patienterna, nu klarar de sig i allt större utsträckning, och det behövs en habiliterings- och eftervård där patienterna är delaktiga, säger hon och fortsätter:

– Det är väldigt tryggt att det nu finns en struktur för det här. Eftersom det handlar om mjuka värden är det ännu viktigare med en standardisering. Då har vi något att falla tillbaka på när så många verkar vilja införa sin egen modell av personcentrerad vård. Detta är verkligen jätteviktigt: Äntligen!

Janí Stjernström, ledamot i Vårdförbundets styrelse och medlem i den svenska kommittén påpekar att standarden kan användas på alla nivåer, från makronivå där Socialstyrelsen och SKL kan anamma den som ett instrument, till det grundläggande i den enskilda patientens vård och organisationen av vårdpersonalens arbete.

– En standard är ett jätteviktigt instrument och en bra bas som etablerar begrepp och gör det enklare att skapa förståelse mellan olika professioner i vården. Det här handlar inte bara om omvårdnad utan också om det medicinska, konstaterar hon.

Professor Karl Swedberg, som leder arbetet med den svenska standardkommittén, understryker också standardens betydelse för hela handläggningen av en patient, och att standarden även blir användbar i forskningen, där den kan användas som ett verktyg vid till exempel design av forskningsstudier, samt vid upphandlingsprocesser.

Läs mer om standarden och hur du kan kommentera här.

 

TEXT: Margareta Gustavsson Kubista
FOTO: Jeanette Tenggren Durkan
 

AV:

Artikeln publicerades först på: gpcc.gu.se

Sidansvarig: Lovisa Aijmer|Sidan uppdaterades: 2017-03-02
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?